Du krossar mig, det gör du verkligen. vet du det?

Annars måste jag påpeka att det har vart en ganska så fin dag.
Ett och annat misstag kanske, men det hör väll kanske lite till?
Äsch vad rädd man är för att fela.
Men alltså hur orkar jag gå runt och bry mig om vad en person,
eller kanske flera personen ska säga till mig?
Åh jag blir så trött. Så trött att jag inte ens orkar ta mig frammåt.

Kan inte bara nån ändra mig??
Snälla hjälp!

Jag älskar smärtan!
Den får mig att njuta, att bara vilja skrika.
Hårdare, vassare, Mer!

Vad fan är det för fel på mig?
God i love my life!